Jag kan inte sitta här och ljuga och vänta på gamla tider
för saknaden gör ont och det förflutna det svider
jag vill ha det som vi haft och bara hitta tillbaka
för så som vi va det är det jag saknar
jag hittar ingen utväg, jag hittar inte svar
det är som om du lämnat mig här ensam kvar
hjärtat vårt är brustet och vårt band det är som rivet
men jag antar att det är det här som kallas livet
att lämna allting bakom och släppa det man haft
jag vill tacka de som finns kvar, de som ger mig kraft..

cut of all the ropes and let me fall

Att få ut allting såhär, det som finns inombords är det bästa som finns.. just nu är jag trött på seriöst allting, helvete. Ska bli skönt att dra på söndag, det är det enda som glädjer mig just nu. Ciao, Cornelia